Objective Physiologic Screening Measures Objectively-determined physiologic measures must be used to screen newborns and young infants to identify those who may be deaf or hard of hearing (ConeWesson et al., 2000; Johnson et al., 2005a; Norton et al., 2000b). Currently such measures include automated OAE and auditory brainstem response (ABR). Automated OAE protocols use either transient-evoked OAEs (TEOAE) or distortion-product OAEs (DPOAE). Both automated OAE and ABR technologies provide noninvasive recordings of physiologic activity underlying normal auditory function. Both are easily performed in neonates and infants, and both have been successfully used for UNHS programs (Gravel et al., 2000; Norton et al., 2000b). There are, however, important differences between the two measures. OAE measures a physiologic response from the cochlear outer hair cells, while ABR measurements reflect both cochlear status, as well as auditory neural function extending beyond the cochlea into the brainstem. Thus, the ABR response reflects activity from a greater portion of the auditory pathway than does the OAE. For this reason, ABR will result in a failed outcome when screening infants with auditory neuropathy, whereas screening with OAEs will result in a pass for the baby with auditory neuropathy. Both OAE and Auditory Brainstem Response (ABR) screening technologies can be used to detect whether the child has a sensory (cochlear) hearing loss/condition (Norton et al., 2000a). However, the results obtained using either technology are affected by concomitant outer ear or middle ear dysfunction that might be present. Consequently, conditions of the outer ear and/or middle ear may result in a failed hearing screening in the presence of normal cochlear and/or neural function. Use of OAE as a screening tool is likely to result in a higher fail rate in the immediate post-birth period as compared with AABR (van Dyk et al., 2015). Some infants who pass newborn hearing screening will later be identified as deaf or hard of hearing (Johnson et al., 2005b). Although this later-detected hearing loss may reflect delayed-onset or progressive changes in hearing, both AABR and OAE screening technologies will fail to identify children who are deaf or hard of hearing with hearing thresholds that are considered borderline or mild or are in an isolated frequency-region (Young, Reilly, & Burke, 2011). The hearing threshold detected with AABR screening technology is slightly higher (40 to 45 dB HL) as compared with OAE technology (30 or 35 dB HL). Therefore, there is a slightly greater chance of hearing thresholds between 25 and 40 dB HL going undetected when the initial screening is performed using AABR. Forty-two percent of children who failed a TEOAE screen but did pass an AABR screen were subsequently found to have hearing thresholds greater than 45 dB HL (Levit, Himmelfarb, & Dollberg, 2015). Conversely, OAE technology failed to detect auditory neuropathy of any

Objektiva fysiologiska screeningåtgärder Objektivt bestämda fysiologiska åtgärder måste vara används för att screena nyfödda och unga spädbarn för att identifiera de som kan vara döva eller hörselskadade (ConeWesson et al., 2000; Johnson et al., 2005a; Norton et al., 2000b). För närvarande inkluderar sådana åtgärder automatiserad OAE och auditiv hjärnstamsvar (ABR). Automatiserade OAE-protokoll använder antingen övergående OAE (TEOAE) eller distorsion-produkt OAE (DPOAE). Både automatiserade OAE- och ABR-teknologier tillhandahåller icke-invasiva inspelningar av underliggande fysiologisk aktivitet normal hörselfunktion. Båda utförs lätt i nyfödda och spädbarn, och båda har lyckats används för UNHS-program (Gravel et al., 2000; Norton et al., 2000b). Det finns dock viktiga skillnader mellan de två åtgärderna. OAE mäter en fysiologisk svar från cochlea yttre hårceller, medan ABR mätningar återspeglar både cochlea status, liksom hörselnervfunktion som sträcker sig bortom snäckan in i hjärnstammen. Således återspeglar ABR-svaret aktivitet från en större del av hörselbanan än gör OAE. Av denna anledning kommer ABR att leda till ett misslyckat resultat vid screening av spädbarn med auditiv neuropati, Screening med OAE: er kommer att resultera i ett godkännande för baby med hörselneuropati.Både OAE och Auditory Brainstem Response (ABR) screeningteknik kan användas för att upptäcka om barnet har en sensorisk (cochlear) hörselnedsättning / tillstånd (Norton et al., 2000a). Emellertid erhållna resultat med antingen tekniken påverkas av samtidigt yttre öra eller dysfunktion i mellanörat som kan vara närvarande. Följaktligen förhållanden i det yttre örat och / eller mitt örat kan leda till en misslyckad hörselundersökning i närvaro av normal cochlea och / eller neural funktion. Användning av OAE som screeningverktyg kommer sannolikt att resultera i en högre misslyckande i den omedelbara perioden efter födseln som jämfört med AABR (van Dyk et al., 2015). Vissa spädbarn som klarar screening för nyfödda hörsel kommer att senare identifieras som döva eller hörselskadade (Johnson et al., 2005b). Även om denna senare upptäckta hörselnedsättning kan återspegla fördröjda eller progressiva förändringar i hörseln, såväl AABR- som OAE-screeningtekniker misslyckas identifiera barn som är döva eller hörselskadade med hörtrösklar som anses vara gräns- eller milda eller är i en isolerad frekvensregion (Young, Reilly, & Burke, 2011). Hörtröskeln upptäcktes med AABR screeningtekniken är något högre (40 till 45 dB HL) som jämfört med OAE-teknik (30 eller 35 dB HL).Därför finns det en något större chans att höras trösklar mellan 25 och 40 dB HL går inte upptäcks när den första screening utförs med AABR. Fyrtiotvå procent av barnen som misslyckades med en TEOAE men passerade sedan en AABR-skärm befunnits ha hörselgränser större än 45 dB HL (Levit, Himmelfarb, & Dollberg, 2015). Omvänt, OAE teknik misslyckades med att upptäcka hörselneuropati hos någon