Literature review and hypotheses Innovation and performance Innovation has been conceptualized in a variety of ways, depending on the perspective from which it has been studied (Knight 1967; Rogers 1995; Wolfe 1994; Damanpour, Szabat and Evan 1989; Damanpour and Gopalakrishnan 1998). However, literature revision shows that it can broadly be defined as “the adoption of an idea or behaviour, whether a system, policy, program, device, process, product or service, that is new to the adopting organization” (Damanpour et al. 1989). This new idea might be a recombination of old ideas, a scheme that challenges the present order, a formula or a unique approach which is perceived as new by the individuals involved (Van de Ven, Polley, Garud and Venkataram 1999) and it can be developed internally or purchased (Pennings and Harianto 1992). Innovations can be classified according to different criteria. Following Damanpour (1991), the most frequent ones are the radicalness of the innovation and the dual-core model. According to their radicalness, innovations can be broadly classified as incremental or radical. Radical innovations produce fundamental changes in the activities of the organization and represent clear departure from existing practices, whereas incremental innovations result in a lesser degree of departure (Knight 1967; Normann 1971; Daft and Becker 1978; Damanpour and Gopalakrishnan 1998; Hage 1999). Damanpour, according to the dual-core model, distinguishes between technical and administrative innovations. Whereas technical innovations include new technologies, product and services, administrative ones refer to new procedures, policies and organizational forms (Normann 1971; Dewar and Dutton 1986; Tushman and Nadler 1986). Technical innovations can be separated into product innovations, which refer to the development and introduction of new or improved products and/or services that are successful in the market, and process innovations, which involve the adoption of new or improved methods of manufacture, distribution or delivery of service. This is not to suggest that the two types of innovation are mutually exclusive. Indeed process innovation may often result in subsequent product innovation and vive versa (Neely, Filippini, Forza, Vinelli and Hii 2001). For the purpose of our study we distinguish among product innovation, process innovation and administrative innovation. In general, literature considers innovation as critical for economic efficiency of both organizations and nations (Harris and Mowery 1990) and one of the key drivers of long-term firm success, particularly in dynamic markets (Utterback 1994; Wolfe 1994; Balkin et al. 2000; Lyon and Ferrier 2002). The rationale behind this idea is that innovation often serves to deal with the turbulence of the external environment. To survive in Schumpeterian environments, organizations must be able to cope with increasing complexity and high-velocity change (Brown and Eisenhard 1995). In these contexts, companies with the capacity to innovate will be able to respond to these challenges faster and to exploit new products and market opportunities better than noninnovative companies (Miles and Snow 1978; Brown and Eisenhard 1995). This idea is supported by the resource-based theory of the firm. From this perspective, innovation allows the development of valuable and scarce resources in the company. Moreover, the capacity to innovate is difficult to imitate.

Litteraturöversikt och hypoteser Innovation och prestanda Innovation har utformats på olika sätt, beroende på perspektivet från som den har studerats (Knight 1967; Rogers 1995; Wolfe 1994; Damanpour, Szabat och Evan 1989; Damanpour och Gopalakrishnan 1998). Men litteraturrevision visar att det kan i stort sett definieras som ”antagande av en idé eller beteende, oavsett om ett system, en policy, program, enhet, process, produkt eller tjänst, som är nytt för den antagande organisationen ” (Damanpour et al. 1989). Denna nya idé kan vara en rekombination av gamla idéer, ett system som utmanar den nuvarande ordningen, en formel eller ett unikt tillvägagångssätt som uppfattas som nytt av involverade individer (Van de Ven, Polley, Garud och Venkataram 1999) och det kan utvecklas internt eller köpt (Pennings och Harianto 1992). Innovationer kan klassificeras enligt olika kriterier. Efter Damanpour (1991), de vanligaste är innovationens radikalitet och dual-core-modellen. Enligt deras radikalitet kan innovationer i stort sett klassificeras som inkrementella eller radikal.Radikala innovationer ger grundläggande förändringar i organisationens aktiviteter och representerar tydlig avvikelse från befintlig praxis, medan stegvisa innovationer leder till en mindre grad av avgång (Knight 1967; Normann 1971; Daft och Becker 1978; Damanpour och Gopalakrishnan 1998; Hage 1999). Damanpour, enligt dual-core-modellen, skiljer mellan teknisk och administrativa innovationer. Medan tekniska innovationer inkluderar ny teknik, produkt och tjänster, administrativa avser nya förfaranden, policyer och organisationsformer (Normann 1971; Dewar och Dutton 1986; Tushman och Nadler 1986). Tekniska innovationer kan delas in i produktinnovationer, som hänvisar till utveckling och introduktion av nya eller förbättrade produkter och / eller tjänster som är framgångsrika på marknaden och processen innovationer, som innefattar antagandet av nya eller förbättrade tillverkningsmetoder, distribution eller leverans av tjänster. Detta betyder inte att de två typerna av innovation är det ömsesidigt uteslutande. I själva verket kan processinnovation ofta resultera i efterföljande produkt innovation och vive versa (Neely, Filippini, Forza, Vinelli och Hii 2001). I syftet med vår studie skiljer vi mellan produktinnovation, processinnovation och administrativ innovation.I allmänhet anser litteratur innovation som kritisk för ekonomisk effektivitet för båda organisationer och nationer (Harris och Mowery 1990) och en av de viktigaste drivkrafterna på lång sikt stark framgång, särskilt på dynamiska marknader (Utterback 1994; Wolfe 1994; Balkin et al. 2000; Lyon och Ferrier 2002). Motivet bakom denna idé är att innovation ofta tjänar till att hantera turbulensen i den yttre miljön. För att överleva i Schumpeterian-miljöer måste organisationer vara kunna hantera ökande komplexitet och höghastighetsförändring (Brown och Eisenhard 1995). I dessa sammanhang kommer företag med förmåga att förnya sig att kunna svara på dessa utmaningar snabbare och att utnyttja nya produkter och marknadsmöjligheter bättre än icke-innovativa företag (Miles och Snow 1978; Brown och Eisenhard 1995). Denna idé är stöds av företagets resursbaserade teori. Ur detta perspektiv tillåter innovation utveckling av värdefulla och knappa resurser i företaget. Dessutom är kapaciteten att förnya är svårt att imitera.