Lippmann (1955) argued that liberal democracies destroy themselves through war propaganda: Portraying the adversary as pure evil was necessary to mobilise public support for war, yet it also made the public hostile to any workable peace, being convinced that the evil enemy must be defeated to have peace. - "When the world wars came, the people of the liberal democracies could not be aroused to the exertions and the sacrifices of the struggle until they had been frightened by the opening disasters, had been incited to passionate hatred, and had become intoxicated with unlimited hope. To overcome this inertia the enemy had to be portrayed as evil incarnate, as absolute and congenital wickedness. The people wanted to be told that when this particular enemy had been forced to unconditional surrender, they would re-enter the golden age. This unique war would end all wars. This last war would make the world safe for democracy. This crusade would make the whole world a democracy. As a result of this impassioned nonsense public opinion became so envenomed that the people would not countenance a workable peace; in 1917 they wore against any public man who showed “any tenderness for the Hun,” or was inclined to listen to the “Hun food snivel"."

Lippmann (1955) hävdade att liberala demokratier förstör sig själva genom krigspropaganda: Att framställa motståndaren som ren ondska var nödvändigt för att mobilisera allmänhetens stöd för krig, men det gjorde också allmänheten fientlig mot all fungerande fred, och var övertygad om att den onda fienden måste besegras för att få fred. - "När världskrigen kom kunde folket i de liberala demokratierna inte väckas till kampens ansträngningar och uppoffringar förrän de hade skrämts av de inledande katastroferna, hade uppviglats till passionerat hat och hade blivit berusade av obegränsat hopp. För att övervinna denna tröghet måste fienden vara lika rädd som ondskefull och konstruerad. ondska Folket ville få veta att när denna speciella fiende hade tvingats till villkorslös kapitulation, skulle de återinträda i den gyllene tiden. Detta sista krig skulle göra världen säker för demokrati 1917 bar de mot alla offentliga människor som visade "någon ömhet för Hunnen" eller var benägen att lyssna på "Hunens matsnivel"."