Ignoring later historical legends and examining only material remains, these neolithic cultures can be divided by latitude into the southern rice zone and the northern millet zone. In the Yangzi valley rice was cultivated as early as 5000 BC, supplemented with fish and aquatic plants such as lotus, water chestnut, and caltrop. At Hemudu, a site south of Shanghai, neolithic villagers built wooden houses on stilts and made lacquered bowls and blackish pottery with incised geometric designs. Basketry and weaving were highly developed; residents left behind spindle whorls used to twist yarns and shuttles used in weaving. Other wooden tools included hoes, spears, mallets, and paddles. The technological level of the Hemudu villagers, in other words, was already higher than that of most North American Indian tribes in the seventeenth century. North China was too cold and dry for rice; the cereal that became the foundation of agriculture there was instead millet. In Cishan, a site in Hebei dating to before 5000 BC, millet was cut with stone sickles and stored in crude pottery bowls, jars, and tripods (three-legged pots), often decorated with cord or comb impressions. The loess soil common in north China made cultivation relatively easy for primitive farmers as it was easily worked and its loose structure allowed fresh nutrients to rise to the surface. In both north and south, the domestication of animals accompanied the domestication of plants. Dogs and pigs were found in both areas as early as 5000 BC, and by 3000 BC sheep and cattle had become important in the north, water buffalo and cattle in the south. In addition to this north-south division on the basis of subsistence technology, Chinese neolithic cultures can be roughly divided east-west on the basis of artistic styles and burial practices. In the west, in the Yangshao culture area (primarily Shaanxi and Gansu provinces from about 5000 to 3000 BC) burials were generally simple and pottery was often decorated with painted geometrical designs. Grain jars decorated in the fully developed Yangshao style were exuberantly painted in red and black with spirals, diamonds, and other geometric patterns.

Genom att ignorera senare historiska legender och undersöka endast material kvarstår, kan dessa neolitiska kulturer delas upp med latitud in i den södra riszonen och den norra hirszonen. I Yangzi -dalen odlades ris redan 5000 f.Kr., kompletterat med fisk och vattenlevande växter som lotus, vattenkastanj och caltrop. På Hemudu, en plats söder om Shanghai, byggde neolitiska bybor trähus på styltor och tillverkade lackerade skålar och svartaktig keramik med snittade geometriska mönster. Basket och vävning var mycket utvecklade; Invånarna lämnade efter sig spindelhoror som används för att vrida garn och skyttlar som används vid vävning. Andra träverktyg inkluderade hackar, spjut, malletter och paddlar. Den tekniska nivån för hemudubyborna var med andra ord redan högre än den för de flesta nordamerikanska indiska stammar under sjuttonhundratalet. Norra Kina var för kallt och torrt för ris; Spannmålen som blev grunden för jordbruket fanns det istället hirs. I Cishan, en plats i Hebei från och med 5000 f.Kr., klipptes hirs med stensickor och lagrades i råa keramikskålar, burkar och stativ (trebenade krukor), ofta dekorerade med sladd- eller kamintryck. Loess -jorden som var vanlig i norra Kina gjorde odlingen relativt lätt för primitiva jordbrukare eftersom den lätt arbetades och dess lösa struktur gjorde det möjligt för färska näringsämnen att stiga upp till ytan.I både norr och söder åtföljde domesticeringen av djur domesticeringen av växter. Hundar och grisar hittades i båda områdena redan 5000 f.Kr., och med 3000 f.Kr. hade får och nötkreatur blivit viktiga i norr, vattenbuffel och nötkreatur i söder. Förutom denna nord-syd-division på grundval av livsmedelssteknik kan kinesiska neolitiska kulturer grovt delas upp öst-väst på grundval av konstnärliga stilar och begravningspraxis. I väster, i Yangshao -kulturområdet (främst Shaanxi- och Gansu -provinserna från cirka 5000 till 3000 f.Kr.) var begravningar i allmänhet enkla och keramik dekorerades ofta med målade geometriska mönster. Kornburkar dekorerade i den fullt utvecklade Yangshao -stilen målades överflödigt i rött och svart med spiraler, diamanter och andra geometriska mönster.