The political class that emerged in Europe after the Cold War have become excessively ideological and committed to narratives to socially construct new realities. The Europeans embrace of postmodernism entails questioning the existence of objective reality as our understanding of reality is shaped by language, culture and unique historical perspectives. The postmodernists therefore often seek to change narratives and language as a source of political power. If reality is a social construction, then the grand narratives can be more important than facts. Indeed, ideological narratives must be defended from inconvenient facts.

Den politiska klass som växte fram i Europa efter det kalla kriget har blivit överdrivet ideologisk och engagerad i narrativ för att socialt konstruera nya verkligheter. Européernas omfamning av postmodernismen innebär att ifrågasätta existensen av objektiv verklighet eftersom vår förståelse av verkligheten formas av språk, kultur och unika historiska perspektiv. Postmodernisterna försöker därför ofta förändra berättelser och språk som en källa till politisk makt. Om verkligheten är en social konstruktion, så kan de stora berättelserna vara viktigare än fakta. I själva verket måste ideologiska berättelser försvaras från obekväma fakta.