primary portion of Women and evil is devoted to a feminist deconstruction of traditional Western theodicy, the theology of evil, whose purpose has been to ‘justify the ways of God to men’ (Milton, 1935 edn., p. 9) Key ideas from that discussion are summarized in Educating moral people (Noddings, 2002b). Noddings believes that tradition misnames evil in four ways. Firstly: earth, body, woman and nature are devalued over against heaven, mind, man and spirit. Secondly: the infliction of suffering is legitimated. Thirdly: evil is projected onto the other as enemy. And lastly: the capacity for evil in our own shadow side is neglected (Noddings, 2002b, pp. 105–106). This critical analysis leads to a constructive agenda: evil must be redefined from a feminist, caring perspective (Noddings, 2002b, p. 106). What is needed is a new morality of evil, and a concomitant moral education, that moves beyond traditional dualisms and male/female stereotypes. Three elements will be primary. Firstly, a morality of evil will include caring for one’s own otherness or capacity for evil. Secondly, ethics will be recast as caring for ‘the other’. And thirdly, as alluded to in the previous section, community will be redefined around the primacy of the other, as inclusive. The other—as me, as not-me, and as not-us—will be reclaimed, will be owned. Self-knowledge will provide the foundation for resist- ance to political manipulation that would demonize the enemy. As Noddings contends, ‘what we require ... is a morality of evil—a carefully thought out plan by which to manage the evil in ourselves, in others, and in whatever deities we posit’ (Noddings, 1989, p. 1). Noddings’s critique of Western theodicy might be summarized as follows: if God can be justified in the face of evil, then evil can be justified in the name of God. Better to abandon theodicy in favour of a morality of evil which promises not to justify evil but to acknowledge and thereby manage it. Better to posit a fallible God—‘Jung [in his Answer to job] ... suggests that the Christian view of God as all-good needs to be revised to incorporate an evil side of the deity’ (Noddings, 2002b, p. 115)—and embrace a tragic sense of life. Better to confirm our desire for good while acknowledging our capacity for evil than to worship an omnibenevolent God who nonetheless requires the punishment of sinners. Contrary to orthodox Christian doctrine, Noddings believes this may be an either/or proposition. If we acknowledge a dark side in God, we are better able to acknowledge a dark side in ourselves. And conversely, failure to posit a fallible God may blind us to our own capacity for evil.

primära delen av Women and evil ägnas åt en feministisk dekonstruktion av traditionell västerländsk teodicé, ondskans teologi, vars syfte har varit att 'rättfärdiga Guds vägar för män' (Milton, 1935 edn., s. 9) Nyckelidéer från den diskussionen sammanfattas i Educating moral people (Noddings, 2002b). Noddings menar att traditionen felnamn ondska på fyra sätt. För det första: jorden, kroppen, kvinnan och naturen devalveras mot himmel, sinne, människa och ande. För det andra: tillfogandet av lidande är legitimt. För det tredje: ondskan projiceras på den andre som fiende. Och sist: förmågan till ondska på vår egen skuggsida försummas (Noddings, 2002b, s. 105–106). Denna kritiska analys leder till en konstruktiv agenda: ondska måste omdefinieras ur ett feministiskt, omtänksamt perspektiv (Noddings, 2002b, s. 106). Vad är Det behövs en ny ondskas moral, och en åtföljande moralisk utbildning, som går bortom traditionella dualism och manliga/kvinnliga stereotyper. Tre element kommer att vara primära. För det första kommer en ond moral att inkludera att bry sig om sin egen annanhet eller förmåga till ondska. För det andra kommer etiken att omarbetas till att bry sig om "den andre". Och för det tredje, som antytts i föregående avsnitt, kommer gemenskapen att omdefinieras kring den andras företräde, som inkluderande. Den andra – som jag, som inte-jag och som inte-vi – kommer att återtas, kommer att ägas.Självkännedom kommer att ge grunden för motstånd mot politisk manipulation som skulle demonisera fienden. Som Noddings hävdar, "vad vi kräver ... är en ondskas moral - en noggrant genomtänkt plan för att hantera ondskan i oss själva, i andra och i vilka gudar vi än antyder" (Noddings, 1989, s. 1) . Noddings kritik av västerländsk teodicé kan sammanfattas på följande sätt: om Gud kan rättfärdigas inför ondskan, då kan ondskan rättfärdigas i Guds namn. Bättre att överge teodicéan till förmån för en ondskas moral som lovar att inte rättfärdiga ondskan utan att erkänna och därmed hantera den. Bättre att ange en felbar Gud – "Jung [i sitt svar på jobbet] ... föreslår att den kristna synen på Gud som allt gott behöver revideras för att införliva en ond sida av gudomen" (Noddings, 2002b, sid. 115) – och omfamna en tragisk livskänsla. Bättre att bekräfta vår önskan efter det goda samtidigt som vi erkänner vår förmåga till ondska än att dyrka en allvälvillig Gud som ändå kräver syndares straff. I motsats till ortodox kristen doktrin tror Noddings att detta kan vara ett antingen/eller förslag. Om vi ​​erkänner en mörk sida i Gud, är vi bättre förmögna att erkänna en mörk sida i oss själva. Och omvänt, misslyckande med att ange en felbar Gud kan förblinda oss för vår egen förmåga till ondska.