But how would Noddings rename evil? Most fundamentally, as ‘a real pres- ence...Just as disease is real and not just the illusion or absence of health’ (Noddings, 1989, p.229). Furthermore, ‘evil is neither entirely out-there nor entirely in-here; it is an interactive phenomenon that requires acceptance, under- standing, and steady control rather than great attempts to overcome it once and for all’ (Noddings, 1989, p. 210). More concretely, evil and moral evil are renamed in three ways. Firstly, as ‘pain and the infliction of pain, [second, as] separation and the neglect of relation, and [third, as] helplessness and the mystification that sustains it’ (Noddings, 1989, p. 103). These are precisely the conditions that the mother seeks to avoid or counter by caring for her child (Noddings, 1989, p. 116). Conversely, ‘when one intentionally rejects the impulse to care and deliberately turns her back on the ethical, she is evil, and this evil cannot be redeemed’. Finally, ‘there can be no greater evil ... than this: that the moral autonomy of the one-caring be so shattered that she acts against her own commitment to care’ (Noddings, 1984a, p. 115). Although we may learn and grow from physical pain and the psychic pain of separation and helplessness, ‘pain itself has no purpose’ (Noddings, 1989, p. 122). ‘Suffering is not required to bring out the best in us or teach us the meaning of its opposite’ (Noddings, 1989, p.130; emphasis in original). According to

Men hur skulle Noddings döpa om det onda? Mest fundamentalt, som "en verklig närvaro... Precis som sjukdom är verklig och inte bara illusionen eller frånvaron av hälsa" (Noddings, 1989, s.229). Dessutom är ’ondskan varken helt därute eller helt inne-här; det är ett interaktivt fenomen som kräver acceptans, förståelse och stadig kontroll snarare än stora försök att övervinna det en gång för alla” (Noddings, 1989, s. 210). Mer konkret döps ondska och moralisk ondska om på tre sätt. För det första, som "smärta och tillfogandet av smärta, [för det andra, som] separation och försummelse av relation, och [för det tredje, som] hjälplöshet och mystifieringen som upprätthåller den" (Noddings, 1989, s. 103). Det är just dessa tillstånd som mamman söker undvika eller motverka genom att ta hand om sitt barn (Noddings, 1989, s. 116). Omvänt, "när man avsiktligt avvisar impulsen att bry sig och medvetet vänder ryggen åt det etiska, är hon ond, och denna ondska kan inte förlösas". Slutligen, 'det kan inte finnas någon större ondska ... än detta: att den enomsorgsfullas moraliska autonomi blir så splittrad att hon agerar mot sitt eget engagemang för vård' (Noddings, 1984a, s. 115). Även om vi kan lära oss och växa av fysisk smärta och den psykiska smärtan av separation och hjälplöshet, har "smärtan i sig inget syfte" (Noddings, 1989, s.122). ’Lidande krävs inte för att få fram det bästa i oss eller lära oss innebörden av dess motsats’ (Noddings, 1989, s.130; betoning i original). Enligt