Although Noddings prefers Hume’s focus on the moral sentiments to Kant’s narrow focus on affectless duty, she does fully acknowledge the reality of moral obligation, what she calls the ‘I must’. When natural caring is not enough, we must be able to summon up ethical caring. Noddings offers an alternative to Kant’s categorical imperative: ‘Always act so as to establish, maintain, or enhance caring relations’ (1995, p. 188). But why would one do so when caring does not come naturally, spontaneously, or without resistance? Why ... do we recognize an obligation to care? ... In the ethic of care we accept our obligation because we value the relatedness of natural caring ... When we care, we must employ reasoning to decide what to do and how best to do it ... But reason is not what motivates us. It is feeling with and for the other that motivates us in natural caring. In ethical caring, this feeling is subdued, and so it must be augmented by a feeling for our own ethical selves. (Noddings, 2002b, p. 14) And to have selves adequate to the challenge of ethical caring, we must care for our own and one another’s ethical ideals. An education that would be moral must ‘nurture the ethical ideals of those with whom ... [educators, inside and outside formal schooling] ... come in contact’ (Noddings, 1984a, p.49). Before outlining and exemplifying Noddings’s views on how education can be moral, we need to pay a little more attention to her notion of the relational self and the ethical ideal.

Även om Noddings föredrar Humes fokus på de moraliska känslorna framför Kants snäva fokus på affektlös plikt, erkänner hon fullt ut verkligheten av moralisk skyldighet, vad hon kallar "jag måste". När det naturliga omhändertagandet inte räcker måste vi kunna påkalla etiskt omhändertagande. Noddings erbjuder ett alternativ till Kants kategoriska imperativ: "Handla alltid så att etablera, upprätthålla eller förstärka omtänksamma relationer" (1995, s. 188). Men varför skulle man göra det när omtanke inte kommer naturligt, spontant eller utan motstånd? Varför ... erkänner vi en skyldighet att bry oss? ... I vårdetiken accepterar vi vår skyldighet eftersom vi värdesätter släktskapet med naturlig omsorg ... När vi bryr oss måste vi använda resonemang för att bestämma vad vi ska göra och hur vi bäst gör det ... Men förnuftet är inte vad motiverar oss. Det är att känna med och för den andre som motiverar oss i naturlig omvårdnad. I etiskt omhändertagande är denna känsla dämpad, och därför måste den förstärkas av en känsla för vårt eget etiska jag. (Noddings, 2002b, s. 14) Och för att ha ett jag som är adekvat för utmaningen med etisk omsorg måste vi ta hand om vårt egna och varandras etiska ideal. En utbildning som skulle vara moralisk måste ”fostra de etiska idealen hos dem som ... [pedagoger, inom och utanför formell skolgång] ... kommer i kontakt med” (Noddings, 1984a, s.49).Innan vi skisserar och exemplifierar Noddings syn på hur utbildning kan vara moralisk, måste vi ägna lite mer uppmärksamhet åt hennes föreställning om det relationella jaget och det etiska idealet.