But caring is not just a one-way proposition. For every moment of engrossment and motivational displacement on the part of the would-be carer, there must be a reciprocal reception of that care by the intended cared-for. Because the self is a relation, all acts of caring, however asymmetrical, are always characterized by both give and take. The mother offers her breast to the crying infant, who receives it, ceases crying and satisfies its hunger. The teacher suggests a new approach to a Caring for the ethical ideal 151 152 R. Bergman math problem to a frustrated student, who receives, entertains and applies this new perspective or idea until the problem is solved. The need is met, the caring offered by the carer is completed in the cared-for, the caring relationship is established, maintained or enhanced. In such seemingly simple and everyday acts of caring, much is a stake besides the immediate need being addressed. The carer’s sense of herself as a caring person is at stake. The cared-for’s sense of trust in the world as a safe and reliable place and of herself as a centre of value worthy to be cared for, is at stake. In this way the caring self, the ethical self, the ethical ideal, is made possible, established, main- tained or enhanced. In the single act of giving and receiving care, the self of each person is confirmed. One’s caring is worthy, one is worthy of care. This point is crucial to Noddings’s entire argument: one learns not only how to care by being cared for, one learns that one must care if the self that has been confirmed by receiving care is to be sustained. Noddings insists that any single moment of care given and received is always asymmetrical, whatever form the relationship takes in other moments, and however much it is always reciprocal. Caring offered needs to be received. Indeed, ‘acknowledgement of the contribution of recipients of care may be the very heart of the care theory. It recognizes moral interdependence’ (Noddings, 2002b, p. 87–88). For this reason, ‘learning to be cared for is the first step in moral education’ (2002a, p. 24).

Men att bry sig är inte bara en enkelriktad proposition. För varje ögonblick av uppslukande och motiverande förskjutning från den blivande vårdarens sida, måste det finnas ett ömsesidigt mottagande av den vården av den avsedda omhändertagna. Eftersom jaget är en relation präglas alla handlingar av omtanke, hur asymmetriska de än är, alltid av både ge och ta. Mamman erbjuder sitt bröst till det gråtande barnet, som tar emot det, slutar gråta och stillar sin hunger. Läraren föreslår ett nytt förhållningssätt till en Att ta hand om det etiska idealet 151 152 R. Bergman matematiska problem till en frustrerad elev, som tar emot, underhåller och tillämpar detta nya perspektiv eller idé tills problemet är löst. Behovet tillgodoses, den vård som vårdaren erbjuder fullbordas i den omhändertagna, vårdrelationen etableras, upprätthålls eller förstärks. I sådana till synes enkla och vardagliga handlingar av omtanke är mycket en insats förutom att det omedelbara behovet åtgärdas. Vårdarens känsla av sig själv som en omtänksam person står på spel. Den omhändertagnas känsla av tillit till världen som en säker och pålitlig plats och för sig själv som ett värdecentrum som är värt att ta hand om, står på spel. På så sätt möjliggörs, etableras, upprätthålls eller förstärks det omtänksamma jaget, det etiska jaget, det etiska idealet. I den enda handlingen att ge och ta emot vård, bekräftas varje persons jag. Ens omtanke är värdig, en är värd att bry sig.Denna punkt är avgörande för hela Noddings argument: man lär sig inte bara hur man bryr sig genom att bli omhändertagen, man lär sig att man måste bry sig om det jag som har bekräftats genom att ta emot vård ska upprätthållas. Noddings insisterar på att varje enskilt ögonblick av vård som ges och tas emot alltid är asymmetrisk, oavsett vilken form relationen tar i andra ögonblick, och hur mycket den än är ömsesidig. Omsorg som erbjuds måste tas emot. Faktum är att ett erkännande av vårdtagares bidrag kan vara själva hjärtat i vårdeteorin. Den erkänner moraliskt ömsesidigt beroende’ (Noddings, 2002b, s. 87–88). Av denna anledning är ”att lära sig att bli omhändertagen det första steget i moralisk fostran” (2002a, s. 24).