The need to be cared for is a human universal. We are born absolutely dependent on the caring of others. If our life is to be preserved, if we are to grow, if we are to arrive at some level of acceptability in our culture and community (Noddings, 1992, p. 45), we must be cared for constantly from the moment of our squalling debut in the world. This dependency is, for Noddings, the ‘original condition’ (2002a, p. 121), which I suspect she means us to hear as a corrective or complement to John Rawls’s (1971) famously abstract and impersonal ‘original position’ behind a ‘veil of ignorance’. As she writes in the Introduction to Caring: One might say that ethics has been discussed largely in the language of the father: in principles and propositions, in terms such as justification, fairness, justice. The mother’s voice has been silent. Human caring and the memory of caring and being cared for, which I shall argue form the foundation of ethical response, have not received attention except as outcomes of ethical behavior. (Noddings, 1984a, p. 1) If we are lucky, we will have ‘the memory of caring and being cared for’ by at least one adult who has herself learned how to care by having been cared for. If we are lucky, someone will have been ‘crazy about that kid!’ in Urie Bronfenbrenner’s phrase, which Noddings fondly quotes in three of her books (1984a, p. 61; 1995; p. 71; 2002a, p. 25). This kind of spontaneous caring for those we love, while in a very real way learned, Noddings calls ‘natural caring’. The mother-child relation- ship, when the mother is a competent carer, is the key to understanding the moral lives and obligations not only of mothers but also of fathers and, fundamentally, of

Behovet av att vårdas är ett mänskligt universellt. Vi föds helt beroende av andras omtanke. Om vårt liv ska bevaras, om vi ska växa, om vi ska nå någon nivå av acceptans i vår kultur och gemenskap (Noddings, 1992, s. 45), måste vi ständigt vårdas från ögonblicket av vår svallande debut i världen. Detta beroende är, för Noddings, 'original condition' (2002a, s. 121), som jag misstänker att hon menar att vi ska höra som ett korrektiv eller komplement till John Rawls (1971) berömda abstrakta och opersonliga 'ursprungliga ställning' bakom en ' okunnighets slöja'. Som hon skriver i Introduktion till omsorg: Man kan säga att etik har diskuterats till stor del på faderns språk: i principer och påståenden, i termer som motivering, rättvisa, rättvisa. Mammans röst har varit tyst. Mänsklig omtanke och minnet av att bry sig om och att bli omhändertagen, som jag ska hävda utgör grunden för etiskt svar, har inte uppmärksammats annat än som resultat av etiskt beteende. (Noddings, 1984a, s. 1) Om vi ​​har tur kommer vi att ha ’minnet av att bry sig och bli omhändertagna’ av minst en vuxen som själv har lärt sig att bry sig genom att ha blivit omhändertagen.Om vi ​​har tur kommer någon att ha varit "tokig i den där ungen!" i Urie Bronfenbrenners fras, som Noddings gärna citerar i tre av sina böcker (1984a, s. 61; 1995; s. 71; 2002a, s. 25). Den här sortens spontana omsorg om dem vi älskar, samtidigt som den är inlärd på ett väldigt verkligt sätt, kallar Noddings "naturlig omtanke". Mamma-barn-relationen, när mamman är en kompetent vårdare, är nyckeln till att förstå de moraliska liv och skyldigheter, inte bara för mödrar utan också för fäder och, i grunden, för