Modeling is important in most schemes of moral education, but in caring, as in character education, it is especially important.In contrast to cognitive developmentalists, we are not primarily concerned with moral reasoning, although, of course, we do not ignore reasoning.We are mainly concerned with the growth of our students as carers and cared-fors.We have to show in our own behavior what it means to care.Thus we do not merely tell them to care and give them texts to read on the subject; we demonstrate our caring in our relations with them.However, we do not care merely for the purpose of modeling.Our caring must be genuine; the inevitable modeling is a by-product.

Modellering är viktigt i de flesta system för moralisk utbildning, men i omsorg, liksom i karaktärsutbildning, är det särskilt viktigt. Till skillnad från kognitiva utvecklingsforskare är vi inte i första hand sysselsatta med moraliskt resonemang, även om vi naturligtvis inte ignorerar resonemang. Vi är främst angelägna om att våra elever växer som vårdare och omhändertagna. Vi måste i vårt eget beteende visa vad det innebär att bry sig. Därför säger vi inte bara åt dem att bry sig och ger dem texter att läsa om ämnet; vi visar vår omtanke i våra relationer med dem. Men vi bryr oss inte bara om syftet med modellering. Vår omtanke måste vara äkta; den oundvikliga modelleringen är en biprodukt.