Why did these seven questions fail to correlate strongly enough among themselves and weakly enough in relation to the questions in the other dimensions, to be able to generate a factor of their own? The answer is probably that the research was conducted in stable industrial situations in which changes were not of any particular interest. Production operations were designed and run with a view to reliability, control and predictability. Any changes that did occur involved technical improvements in existing equipment and methods. Radical changes in technology or products were simply not relevant. The production philosophy on which the industrial companies based their operations presupposed rational control, efficiency and the absence of change. Such minor technological changes as did occur and which improved the efficiency of existing arrangements were usually the result of the bosses listening to the reports and sugges- tions of their teams, or of their following up ideas of their own. The employee-centered managers chose the first route, and the production-centered the second. But the managers who listened to the suggestions of their team did so out of regard for the people concerned more than as part of a strategy of change. The change as such was not particularly important. There was no need for any special change-oriented managerial behaviour, and no corresponding leadership style was therefore relevant. Thus there was

Varför misslyckades dessa sju frågor med att korrelera tillräckligt starkt med varandra och tillräckligt svagt i förhållande till frågorna i de andra dimensionerna för att kunna generera en egen faktor? Svaret är förmodligen att forskningen genomfördes i stabila industrisituationer där förändringar inte var av något särskilt intresse. Produktionsverksamheten utformades och kördes med tanke på tillförlitlighet, kontroll och förutsägbarhet. Alla ändringar som skedde innebar tekniska förbättringar av befintlig utrustning och metoder. Radikala förändringar i teknik eller produkter var helt enkelt inte relevanta. Produktionsfilosofin som industriföretagen baserade sin verksamhet på förutsatte rationell kontroll, effektivitet och avsaknad av förändring. Sådana mindre tekniska förändringar som inträffade och som förbättrade effektiviteten i befintliga arrangemang var vanligtvis resultatet av att cheferna lyssnade på rapporter och förslag från sina team, eller av deras egna uppföljningsidéer. De medarbetarcentrerade cheferna valde den första vägen och produktionscentrerade den andra. Men cheferna som lyssnade på förslag från sitt team gjorde det av hänsyn till de berörda personerna mer än som en del av en förändringsstrategi. Förändringen som sådan var inte särskilt viktig. Det fanns inget behov av något särskilt förändringsorienterat ledarbeteende, och ingen motsvarande ledarstil var därför relevant. Så fanns det