Why does a third leadership factor of this kind appear on the scene in the 198Os, when it had not been visible in any of the large studies made in the previous decades? Is it simply a question of what has been fed into the analysis? The answer is probably that the matter is not so simple or banal as that. We believe that, if it had existed, the methodological opportunities would have allowed a change orientation factor to appear in the earlier - now “classical” - studies. Technically speaking there is no reason why this change-oriented leadership dimension should not have been revealed in the Ohio research. The behaviour-descriptive questionnaire [Supervisory Behavior Description Questionnaire (Fleishman, 1953)] used by the Ohio group in its industrial studies included seven questions about the managers’ behaviour in relation to change. But the questions did not generate a separate factor of their own; instead they were divided (with high loadings) between the other two. Five of them, dealing with the managers’ receptiveness to suggestions from their subordinates and their willingness to make changes accordingly, were allocated to the consideration factor. The other two, which were allocated to the structure factor, concerned th% managers’ own change initiatives (“He tries out his new ideas”, “He offers new approaches to problems”).

Varför visas en tredje ledarskapsfaktor av detta slag på scenen under 198 -talet, när den inte hade varit synlig i någon av de stora studier som gjorts under de föregående decennierna? Är det helt enkelt en fråga om vad som har matats in i analysen? Svaret är förmodligen att saken inte är så enkel eller banal som den. Vi tror att de metodiska möjligheterna skulle ha möjliggjort en förändringsorienteringsfaktor i de tidigare - nu ”klassiska” - studierna om den hade funnits. Tekniskt sett finns det ingen anledning till att denna förändringsorienterade ledarskapsdimension inte borde ha avslöjats i Ohio-forskningen. Det beteendebeskrivande frågeformuläret [Supervisory Behavior Description Questionnaire (Fleishman, 1953)] som Ohio-gruppen använde i sina industristudier inkluderade sju frågor om chefernas beteende i förhållande till förändring. Men frågorna genererade inte en egen faktor; istället delades de (med höga belastningar) mellan de andra två. Fem av dem, som behandlade chefernas mottaglighet för förslag från sina underordnade och deras vilja att göra ändringar i enlighet därmed, tilldelades hänsynsfaktorn. De andra två, som tilldelades strukturfaktorn, gällde% chefernas egna förändringsinitiativ ("Han prövar sina nya idéer", "Han erbjuder nya tillvägagångssätt för problem").