Today i got the lucky number 14. People are constantly asking me what the meaning behind my tattoos are. Honestly, some of them have deeper meanings, others represent & pay tribute something/someone, and some i literally just liked how they look. Today’s addition is all of the above. As a senior Neuroscience major, an advocate for mental health and family oriented person, this felt perfect for me. This is a vintage anatomy book inspired anatomical brain, however, i obviously had to put my own spin on it. Yes, the brain *IS* melting. This is not only to represent how some days i feel mentally drained from life, but also as a representation of Neurodegenerative disease. Not many know this, my my (maternal) Grandmother was diagnosed with Alzheimer’s this past spring. I know what you’re thinking, “Oh i’m so sorry!” and that you’re thinking of us during these times. Firstly, thank you. Secondly, I cant begin to explain the pain, frustration and anger not only I experience but also that of my family. On the bright side, there was a silent sigh of relief from us all when we got the diagnosis, thinking “At least we have an answer”.

Idag fick jag lyckotal 14. Folk frågar mig ständigt vad innebörden bakom mina tatueringar är. Ärligt talat, vissa av dem har djupare betydelser, andra representerar och hyllar något/någon, och vissa gillade jag bokstavligen hur de ser ut. Dagens tillägg är allt ovan. Som senior neurovetenskaplig major, en förespråkare för psykisk hälsa och familjorienterad person, kändes detta perfekt för mig. Det här är en anatomisk hjärna inspirerad av vintage -anatomi, men jag var självklart tvungen att sätta min egen snurr på den. Ja, hjärnan * ÄR * smälter. Detta är inte bara för att representera hur jag vissa dagar känner mig mentalt utmattad från livet, utan också som en representation av neurodegenerativ sjukdom. Det är inte många som vet detta, min min (moderns) mormor fick diagnosen Alzheimers i våras. Jag vet vad du tänker, "Åh jag är så ledsen!" och att du tänker på oss under dessa tider. För det första, tack. För det andra kan jag inte börja förklara smärta, frustration och ilska, inte bara jag upplever utan också min familjs. På den ljusa sidan var det en tyst suck av lättnad från oss alla när vi fick diagnosen och tänkte "åtminstone har vi ett svar".