Our main theoretical starting point has been a systems approach oriented towards social psychology. In the development of our theoretical framework and conceptual apparatus we have leaned heavily on the German-American social psychologist Kurt Lewin (1890-1947). A systems approach implies that events and behaviours can be explained by means of structures and forces across the social field as a whole. The importance of various parts of the system does not follow from their inherent characteristics but from their positions within the system. A social system (characterised by its main properties-- membership, ideology, technology, organisational structure and relations to the environ- ment), is a grouping of people around certain purposes. Such a system has a natural tendency to preserve the interests of its members, its ideology, its technology and so on--that is, to resist change affecting any of its main properties. In analysing our seven studies of innovation processes we have first made an attempt to appraise the situation as a whole, in accordance with the thinking of Lewin. We have then identified certain key features of the innovation process in terms of various dynamic constructs (a term borrowed from Lewin, even though the constructs themselves are not). Generally, our way of analysing change draws upon the idea of change as a disturbance of the so-called quasi-stationary equilibrium in a force field; the equilibrium is maintained by an equal distribution of forces on each side of the equilibrium; a disturbance in the force field is caused by driving forces gaining dominance over opposing forces. When the equilibrium is disturbed, there is a change in the force field as a whole, which can be designated as an 'unfreezing'. The next phase in the change process is 'moving': this continues until a new equilibrium is reached, which we refer to as 'refreezing'. We have found these three phases between them to characterise the whole span of an innovation process. When analysing an innovation process it is necessary to begin with a mapping of the field in its entirety, and of the various subsystems and their positions. In our interpretation of Lewin's model, innovation becomes a political process in the sense that there are opposing forces fighting for dominance around the equilibrium. We stated earlier that a system tends to preserve itself and to resist change. Nevertheless, we would argue that systemdivergent change is possible under certain conditions. We would also argue that most systems of higher education could and should develop a higher capacity for systemdivergent change. Of course change can be forced upon a system--as a matter of fact, most national reforms within the Swedish system of education have been based upon the idea that change can be forced. A limited amount of innovation can undoubtedly be imposed by changes in rules and regulations. But when it comes to the types of change with which we have been concerned--namely relating to contents and methods of education--these coercive strategies do not seem to work, in large part (it seems) because to produce new knowledge or transmit it to students is itself a creative activity at the heart of the system and closely depending on its main properties. Such innovations cannot simply be inserted from outside: they have to be created anew within the system, by those who are members of it. But if any system has a tendency to resist change, how is change possible? How can we understand that systemdivergent innovations do occur? The answer is that few systems are completely homogeneous. There may be--and this is a precondition for change--lack of concordance, for instance in membership interests or ideology. This lack of conformity gives rise to 'cracks' or conflicts in the system, and these in turn constitute a further precondition for change. Change also presupposes that the system is open, i.e. Innovation Processes in Higher Education 265 that is has contacts with its environment. One could put it that such contacts allow impulses from the outside to flow into the 'cracks' in the system and to break the system by creating a potential for moving. Starting from these general ideas on systemdivergent change, we have built up a conceptual apparatus which has enabled us to analyse the process of a variety of specific innovations within higher education. In building up this conceptual framework we have divided the constructs into two groups: descriptive categories for internal and external relations and analytic categories for the determining factors of the innovation processes

Vår huvudsakliga teoretiska utgångspunkt har varit en systeminriktning inriktad på socialpsykologi. Under utvecklingen av vår teoretiska ram och konceptuella apparater har vi lutat kraftigt mot den tysk-amerikanska socialpsykologen Kurt Lewin (1890-1947). En systemstrategi innebär att händelser och beteenden kan förklaras med hjälp av strukturer och krafter över hela det sociala fältet som helhet. Betydelsen av olika delar av systemet följer inte av deras inneboende egenskaper utan från deras positioner inom systemet. Ett socialt system (kännetecknat av dess huvudsakliga egenskaper - medlemskap, ideologi, teknik, organisationsstruktur och förhållanden till miljön) är en gruppering av människor kring vissa syften. Ett sådant system har en naturlig tendens att bevara sina medlemmars intressen, dess ideologi, dess teknik och så vidare - det vill säga att motstå förändringar som påverkar någon av dess huvudsakliga egenskaper. När vi analyserade våra sju studier av innovationsprocesser har vi först gjort ett försök att bedöma situationen som helhet, i enlighet med Lewins tänkande. Vi har sedan identifierat vissa nyckelfunktioner i innovationsprocessen i termer av olika dynamiska konstruktioner (en term lånad från Lewin, även om konstruktionerna i sig inte är det).Generellt drar vårt sätt att analysera förändring på tanken på förändring som en störning av den så kallade kvasi-stationära jämvikten i ett kraftfält; jämvikten upprätthålls av en lika fördelning av krafter på varje sida av jämvikten; en störning i kraftfältet orsakas av att drivkrafter får dominans över motsatta krafter. När jämvikten störs sker en förändring av kraftfältet som helhet, vilket kan betecknas som en "frysning". Nästa fas i förändringsprocessen är "i rörelse": detta fortsätter tills en ny jämvikt uppnås, som vi kallar "frysning". Vi har hittat dessa tre faser mellan dem för att karakterisera hela innovationsprocessens spännvidd. När man analyserar en innovationsprocess är det nödvändigt att börja med en kartläggning av fältet i sin helhet och av de olika delsystemen och deras positioner. I vår tolkning av Lewins modell blir innovation en politisk process i den meningen att det finns motsatta krafter som kämpar för dominans kring jämvikten. Vi har tidigare sagt att ett system tenderar att bevara sig själv och motstå förändringar. Ändå skulle vi hävda att systemdivergentförändringar är möjliga under vissa förhållanden. Vi skulle också hävda att de flesta system för högre utbildning kan och bör utveckla en högre kapacitet för systemdivergentförändringar.Naturligtvis kan förändringar tvingas på ett system - faktiskt har de flesta nationella reformer inom det svenska utbildningssystemet baserats på tanken att förändring kan tvingas. En begränsad mängd innovation kan utan tvekan införas genom ändringar i regler och förordningar. Men när det gäller de typer av förändringar som vi har berört oss - nämligen relaterat till innehåll och utbildningsmetoder - verkar dessa tvångsstrategier inte fungera, till stor del (verkar det) för att producera ny kunskap eller överföra det för studenterna är i sig en kreativ aktivitet i hjärtat av systemet och nära beroende på dess huvudsakliga egenskaper. Sådana innovationer kan inte bara införas utifrån: de måste skapas på nytt inom systemet av de som är medlemmar i det. Men om något system har en tendens att motstå förändring, hur är förändring möjlig? Hur kan vi förstå att innovationer inom systemdivergent förekommer? Svaret är att få system är helt homogena. Det kan finnas - och detta är en förutsättning för förändring - brist på överensstämmelse, till exempel i medlemsintressen eller ideologi. Denna brist på överensstämmelse ger upphov till "sprickor" eller konflikter i systemet, och dessa utgör i sin tur en ytterligare förutsättning för förändring. Förändring förutsätter också att systemet är öppet, dvs. innovationsprocesser i högre utbildning 265 som har kontakter med sin miljö.Man kan säga att sådana kontakter gör att impulser från utsidan kan strömma in i "sprickorna" i systemet och att bryta systemet genom att skapa en potential för rörelse. Med utgångspunkt från dessa allmänna idéer om systemdivergentförändringar har vi byggt upp en konceptuell apparat som har gjort det möjligt för oss att analysera processen för en mängd specifika innovationer inom högre utbildning. När vi bygger upp detta konceptuella ramverk har vi delat konstruktionen i två grupper: beskrivande kategorier för interna och externa relationer och analytiska kategorier för de avgörande faktorerna för innovationsprocesserna