The Confused State of Innovation Research Research about innovations in education should be assessed as part of innovation research in general. In the optimistic climate of the 1950s and 1960s it was thought that research would soon clarify the conditions of innovation diffusion and social change, and that this would help mankind to change more rapidly and, consequently, be more happy. In the 1970s, things have come to seem more complicated. Innovation researchers have begun to feel disappointment, insecurity, and almost irritation: Unfortunately, the theoretical value of the research that has been done is ambiguous. Perhaps the most alarming characteristic of the body of empirical study of innovation is the extreme variance among its findings, what we call instability. Factors found to be important for innovation in one study are found to be considerably less important, not important at all or even inversely important in another study. [4] Our explanation of this phenomenon is twofold: first, that due regard has not been paid to the differences between different types of innovations; and secondly, that due regard has not been paid to the differences between the social systems within which the innovation processes take place. 262 Studies in Higher Education Vol. 4 No. 2 1979 It may be added that the difficulties of achieving a comprehensive and holistic account of innovations derive from the fragmentation of discipline-based theories, which illuminate social reality from the point of view of a particular discipline without attempting a more general overview. What is called 'a systems approach' represents one attempt to escape this limitation. The current situation in innovation research is also related to what seems to us a general methodological crisis in the social sciences. The belief is no longer valid that the methods of the natural sciences offer the only acceptable approach. It is increasingly questioned whether relevant explanations of social realities can be found by defining isolated variables in social events and relating them to each other in pairs [5]

Den förvirrade staten för innovationsforskning Forskning om innovation inom utbildning bör bedömas som en del av innovationsforskningen i allmänhet. I det optimistiska klimatet på 1950- och 1960-talet trodde man att forskning snart skulle klargöra villkoren för innovationsdiffusion och social förändring, och att detta skulle hjälpa mänskligheten att förändras snabbare och därmed bli mer lycklig. På 1970-talet har saker och ting blivit mer komplicerade. Innovationsforskare har börjat känna besvikelse, osäkerhet och nästan irritation: Tyvärr är det teoretiska värdet av forskningen tvetydig. Det kanske mest oroväckande kännetecknet för den empiriska studien av innovation är den extrema variationen bland dess resultat, vad vi kallar instabilitet. Faktorer som visar sig vara viktiga för innovation i en studie visar sig vara betydligt mindre viktiga, inte viktiga alls eller till och med omvänt viktiga i en annan studie. [4] Vår förklaring av detta fenomen är dubbelt: För det första har man inte tagit hänsyn till skillnaderna mellan olika typer av innovationer; och för det andra, att vederbörlig hänsyn inte har tagits till skillnaderna mellan de sociala systemen inom vilka innovationsprocesserna äger rum. 262 Studies in Higher Education Vol. 4 Nej2 1979 Det kan tilläggas att svårigheterna med att uppnå en heltäckande och helhetsredovisning av innovationer härrör från fragmenteringen av disciplinbaserade teorier, som belyser den sociala verkligheten ur en viss discipliners synvinkel utan att försöka få en mer allmän översikt. Det som kallas ”ett systemtillvägagångssätt” representerar ett försök att undkomma denna begränsning. Den nuvarande situationen inom innovationsforskning är också relaterad till vad som förefaller oss vara en allmän metodkris inom samhällsvetenskapen. Tron är inte längre giltig att metoderna inom naturvetenskapen erbjuder det enda acceptabla tillvägagångssättet. Det ifrågasätts alltmer om relevanta förklaringar av sociala verkligheter kan hittas genom att definiera isolerade variabler i sociala händelser och relatera dem till varandra parvis [5]